En dag på stranden

Jag väcker August så varsamt mitt tålamod förmår och till min stora förvåning vaknar han bara tjugo minuter efter den tiden vi har kommit överens om dagen innan. Och när han ursäktar sig med morgontrött röst är allt förlåtet. Medan han går in i duschen packar jag ned den förberedda potatissalladen, en burk körsbärstomater, oliver, chips och vattenflaskor fyllda till hälften med iskuber. Efteråt intar jag badrummet för att smörja in ansiktet med SPF. Varm ånga slår emot mig när jag öppnar dörren och badrumsspegeln är täckt av imma. Han duschar alltid så varmt så länge – något som förblir en gåta för mig. Jag drar hungrigt undan duschdraperiet, följer vattnet när det rinner över hans hud med blicken. Hans vackra mjuka händer som tvålar in kroppen.

Min mamma har lånat ut sin bil till mig på obestämd tid. Jag tackar och tar emot, tankar upp den och blir varje gång avskräckt av siffrorna. Radion i bilen har varit trasig i över två år så han och jag tar med oss min bärbara lilla högtalare. Jag ber honom att spela musik medan vi dundrar söderut längs E4. När vi kommer fram till den populära strandens vanligtvis överfulla och smått kaosartade parkering är det glest mellan bilarna, och ju närmare stranden vi promenerar desto starkare blåser svala vindar in från havet. Håret på armarna ställer sig i givakt, huden förvandlas till små knottror. Vi hittar hans syster och hennes pojkvän sittandes mitt på stranden. Fiskmåsarna glidflyger i vindarna ovanför och omkring oss. Så fort ett sällskap lämnar sin strandfilt obevakad dyker de som falkar, roffar åt sig av det som finns. 

Det dröjer inte länge innan det blir dags för korsordet att plockas fram ur väskan. Sedan finns inget annat än våg- och lodräta fyrkanter för en stund. Jag hjälper honom till en början, men tappar naturligtvis intresset när Alice kommer gåendes och jag reser mig för att möta henne. Jag föreslår ett bad och nästan alla vill följa med mig ner till vattnet. Vattnet. Det är varmt för att vara havet, så varmt att vi häpnar när vi går genom vattenbrynet. Vindarna skapar stora vågor, som vi dyker igenom och låter svepa oss med. – Havet blir ju aldrig så här varmt här uppe, utbrister Alice. 

Till skillnad från sin syster och hennes pojkvän, som kastar omkring varandra i vattnet, pussas och dyker tillsammans, får jag nöja mig med att stå i vattnet upp till magen och se honom doppa sig hastigt för att sedan vända om och genast gå tillbaka till filten. Det blir nog aldrig något vidare badsällskap av honom för mig, tänker jag bittert när jag simmar ut mot horisonten bredvid hans lillasyster istället. Det är tur att hon finns.

När vi sitter i bilen på väg tillbaka säger jag det som jag har tänkt hela dagen, när jag legat bredvid Alice på strandfilten och pratat. –  Jag tycker om att vara med Alice. Hon tar alltid fram någonting busigt och lättsamt i mig. Jag känner mig som en roligare människa när jag är med henne, piggare liksom. Han instämmer.